Keep the popcorn going

 

Yoga är en vacker attityd till livet, och livet är en vacker spegel av oss. Det vi skickar ut får vi tillbaks – både kärlek och hat, lätthet och motstånd – och jag upplever att livet blir väldigt vackert när jag kan leva i yogans attityder. Ibland kommer livets reflektioner i den formen jag tänkt mig och längtar efter, ibland kommer det i en helt annan form fast med samma intention. Yoga handlar om att vara öppen för det som är, vad som helst, och även om vi har en särskild önskan inom oss så kräver vi inte att det ska bli så. Mitt lilla begränsade sinne kan omöjligt ha koll på livets komplexitet och genialitet, och jag kan bara sträva efter tillit. Att kunna bädda in tilliten i mina önskningar och böner: "Jag önskar mig det här, men om något annat tjänar helheten bättre så låt det komma istället. Vad vet jag om någonting, egentligen? Må jag kunna vara öppen att helhjärtat ta emot det. Amen. Sat Nam. Om shanti".

Fri från krav. Fri från agendor. Ahhhh.

Ja, yoga är verkligen en vacker attityd till livet. Det är en vilja att möta sig själv precis som man är, bakom alla lager av idéer man samlat på sig. Våra idéer styr våra liv – vi lever utifrån vad vi tycker är viktigt och meningsfullt, vilka vi tror att vi är, vilka ideal och värderingar vi har.

Om jag lägger massa fokus på att jag är svensk kommer jag se världen som bestående av svenskar och icke-svenskar. Om jag identifierar mig helt och fullt med att vara socialdemokrat ser jag bara socialdemokrater och icke-socialdemokrater. Om jag ser mig själv som VD på cocacola company ser jag att världen består av cocacola-drickare, pepsi-drickare och sånna som inte dricker något av det (potentiella kunder!). Om jag definierar mig själv som en andlig yogi så blir världen uppdelad i de som är andliga och de som är värdsliga. Det stänger mig, det skapar separation, det skapar rädsla.

Vi tror att detta kategoriserande och etiketterande gör livet enklare och mer meningsfullt, men faktum är att det ofta gör det svårt och trångt. Om jag hela tiden kallar regn för "dåligt väder" så kommer jag aldrig kunna njuta av de friska dropparna som kysser min hjässa och smeker min kind. Jag kommer fly så fort himlen öppnar sig, istället för att bara slita av mig skjortan så knapparna flyger och vända bröstkorgen mot himlavalvet i ett stort rungande JA!

Det kräver en stor dos mod att våga släppa taget om alla etiketter vi har satt på oss själva. Om jag tvättar bort alla de här idéerna, vem är jag då? Då finns det ju ingenting kvar! Ska jag gå runt och vara ingenting, eller vad?

JA! Var ingenting! Var allt! Var inget särskilt! Var en ihålig bambustav som Guds andetag fritt kan blåsa igenom. Var en flöjt som livet kan spela sina ljuva melodier på. Låt dig bli spelad på, låt dansen dansa dig, låt sången sjunga dig, låt smärtan smärta dig, låt tårarna gråta dig, låt skrattet skratta dig, låt älskogen älska dig, låt rollerna spela dig. Bara låt det ske. Låt sanningens ord komma ut ur din mun, låt dig bli ledd till olika platser och sammanhang. Bara släpp taget och var sann – låt livet leva dig!

Ge tillbaks allt, offra det på altaret. Det tillhör inte dig ändå. Inget tillhör dig. Framgångarna tillhör inte dig, motgångarna tillhör inte dig. Alla komplimanger som kommer din väg lägger du på altaret. Skicka vidare. Om namah shivaya! All missunnsamhet och kritik också. Om namah shivaya! All kunskap, all kreativitet, all humor, alla färdigheter, all rikedom. Dina lätta relationer och dina svåra. Allt landar på altaret. Allt tillhör en storslagen, fullkomlig ordning, en intelligens och kreativitet som vi har fått äran att reflektera och manifestera.

Vi kan så frön, men resten har vi ingen kontroll över. Vi kan stoppa en olivkärna i marken och med beundran se hur ett ståtligt träd eventuellt växer upp. Vi kan säga "låt oss ha barn" och se till att spermien och ägget möts. Men sen har vi ingenting mer med saken att göra. Vi bygger inte ihop bäbiskroppen, cell för cell, klipper och klistrar, kopplar ihop olika kroppsdelar och organ, sätter igång funktionerna och kommunikationen i kroppen, utvecklar dess medvetenhet, dess personlighet, dess inlärningsförmåga och minne. Det bara sköts, av en inneboende ordning. Intelligensen är överallt i skapelsen, överallt och ingenstans. Formlös. Vi kan inte sätta fingret på den, men hela skapelsen är ett bevis på att den är där. Allt är så otroligt välgjort. Ett mästerverk in i minsta detalj.

Intelligensen är skapelsens substans. På samma sätt som när jag drömmer på natten – hela drömvärlden är uppbyggd av min kreativitet och intelligens, men jag är inte där i drömmen. Jag genomsyrar den, jag ger utrymme för den, jag identifierar mig till och med med en av karaktärerna i drömmen. Men egentligen är jag inte där och jag är fullkomligt opåverkad av vad som händer i drömmen. Min karaktär kanske blir jagad och nedskjuten av maffian, och i drömmen är det otroligt skrämmande och smärtsamt. Men när jag vaknar har det inte hänt någonting med mig.

Samma sak här, i vaket tillstånd.

Om jag känner djup identifikation med min kropp, sinne, personlighet och känsla av individualitet så kommer livet emellanåt bjuda på rädsla och lidande. Till en viss gräns kan jag som människa använda min fria vilja till att skapa så mycket relativ fridfullhet som möjligt – välja vad jag säger, välja vad jag gör, välja mina attityder.

Precis som att sanningen om drömmen blir tydlig när jag vaknar, så kan jag också välja att vakna upp ur den här vakna drömmen och inte ta saker på för stort allvar. Zooma ut till helhetsbilden och se att allt är i sin ordning. Se det mer som en dröm, att jag är en karaktär i drömmen, och oavsett vad som händer så är varandet, livet, oförändrat. Och det är livet som jag ÄR. Det formlösa varandet som ger liv till kroppen och sinnet. Till den här kroppen. Till den där kroppen. Till alla kroppar, alla former – fysiska och subtila. Två träd som står bredvid varandra, kommer livsflödet i dem från två olika källor? Nej, samma källa. Har de två olika former? Ja, två olika former.

Må vi vara en stor, ståtlig skog bestående av unika träd, medvetet förenade i visdomen att vi tillhör ett och samma livsflöde. Vi behöver inte ta formerna på för stort allvar. De tre principerna i skapelsen kommer alltid vara här: skapande–varande–förstörelse. Frösådd–Waow vilken grej!–Förruttnelse.

Enbart när något förruttnar kan det ge plats för något nytt. Det skapar näringsrik jord för något att växa sig ännu grannare. Det kallas evolution, och ur ett större perspektiv är det fantastiskt när saker försvinner och ger plats. Allt blir ju bara häftigare och häftigare hela tiden. Bara att luta sig tillbaks och njuta av den kosmiska filmen.

Eller som min lärare Swami Vagishananda säger (fri översättning): "Du tittar på en film, sitter skönt tillbakalutad i biofåtöljen och äter popcorn. Men så blir hjälten påhoppad av en tiger och du stannar upp av skräck. När du slutar äta popcornen betyder det att du tar filmen på för stort allvar. Kan du bara fortsätta äta dem är allt lugnt. So just keep the popcorn going".

Comments

Ilona Holmberg July 09, 2016 @07:08 pm
Intressant.
  • Leave a comment:

  •