Välsignelsen av Mul mantra

 

mul mantraJag vandrar genom stadens aktivitetsfyllda gator. Bilar kör fram, människor med tydliga steg på väg någonstans, tiggare med skramlande kaffemuggar, affärer som kränger, caféer som skummar mjölk. Allt händer, men ljuden är avstängda. I mina öron trummar Mul Mantra, som påminner mig om sanningen i det som utspelar sig. Nanak säger, allt du ser är den gudomliga skaparkraften som blommar ut sig själv i alla dessa uttryck – färger, former, känslor, tankar, händelser. Ek ong kār. Relatera inte i första hand till formen, till det uppenbara. Relatera till den gudomliga essensen. Nanak säger, relatera inte till mig som person, relatera till mig som Guds manifestation. Bry dig inte om min bristande personlighet, ta till dig mitt budskap och var ett med Gud. Sat nām. Relatera inte till dig själv som en bristande person, relatera till dig själv som gudomlig. 

Du är obegränsad oavsett vad din kropp säger.
Du är fullkomlig och kan varken vara bättre eller sämre, oavsett vad ditt sinne säger.
Du är varken rik eller fattig, lyckad eller misslyckad, hög eller låg, oavsett vad samhället säger.

Jag vandrar genom stadens gator med Nanaks ord i mina öron, betraktar, bevittnar från en ren plats. Så vitt jag ser så är Guds kreativitet i handling, inget annat. Gud är kreativitet. Massa sinnen och egon går runt och tror att de är separata – individer i mängden – tror att de är aktörerna i detta skådespel – tror att det är de som får saker att ske och kämpar, kämpar, kämpar för att rätt saker ska hända. Nanak ler medkännande. Ur Nanaks ögon finns det en intelligens som får allt att ske – inte en personlighet, inte en gudomlig karaktär, utan ett gudomligt flöde som bara sker. Kartā purkh. Människor kan agera från två känslor – rädsla eller kärlek. Stängdhet eller öppenhet. Vi kan agera genom ett filter av osäkerhet, otrygghet och otillit, eller från ett fullkomligt öppet hjärta. Ur det gudomligas perspektiv finns inte dessa polariteter. Allt bara är som det är. Allt får finnas med. Allt är lika mycket värt. Det finns ingen rädsla, ingen hämndlyssnad. Nirbhau. Nirvair. Vem skulle vara rädd för vem, när allt är Gud? Vem skulle hämnas på vem?

Vi bevittnar att saker händer, förändras, människor föds, människor dör, saker kommer och går i våra liv. Nanak säger, relatera inte till det föränderliga – relatera till det i dig själv och andra som aldrig kommer, som aldrig går. Det som verkligen är. Akāl mūrat. Ajūnī. Det är det som är grejen. Det är det som är jag, men som jag missar för att jag är så uppslukad av mitt ego, av min karriär, av mina identifikationer, av att jag ser mig själv som min egen lyckas smed. Nanak säger, relatera till det oföränderliga. Det som lyser av sitt eget ljus. Det som lever av sitt eget liv. Det som existerar enbart på grund av sin egen existens. En lampa lyser, men dess ljus är beroende av elektricitet. Månen lyser, men är beroende av solen. Mina ögon lyser, men är beroende av prana. Det gudomliga i mig behöver ingenting annat än sig själv för att finnas, för att lysa. Det finns inga förutsättningar för dess existens och det riskerar aldrig att förstöras. Inga vapen rår på det, ingen luft kan torka ut det, ingen eld kan bränna upp det, ingen brist på mat eller vatten kan svälta ut det. Inga taskiga ord kan få det att krympa. Det bara ÄR. Saibhang. Dessa insikter kan komma till dig. Du kan leva utifrån detta. Du kan vandra runt i världen och se det gudomliga i allt och alla. Det kan bli din levande visdom. Nanak säger, detta är den största av gåvor – när du förstår detta inser du att det var det här du ville ha. Allt annat bleknar. Hur kom denna visdom till mig? Kämpade jag mig till den? Presterade jag mig fram till den? Nej, den bara kom, som en gåva från livet. Gur prasād.

Påminn dig själv. Upprepa denna sanning tills alla tvivel är borta. Upprepa den tills den ersatt alla missförstånd i ditt sinne, alla problemskapande identifikationer du lagt dig till med, alla förledande spår i ditt undermedvetna. Påminn dig själv tills du är ett med denna sanning! JAP!

Se livet som en film som spelas upp på en vit duk. Filmen är i ständig förändring medan duken alltid är densamma. Innan, under och efter filmen är duken densamma, fullkomlig i sig själv, vilsam. Den håller, omfamnar, ger möjlighet för filmen. Den ena scenen byter av den andra, det ena dramat byter av det andra. Filmduken bara är. Vila i filmdukens varande och bara låt filmen vara som den är. Ād sach. Jugād sach. Haibhī sach.

Nanak säger, detta är den eviga sanningen om Dig.
Nānak hosī bhī sach.

 

 

Lyssna på Mul Mantra av Chardikala Jatha HÄR.

 

 

 

  • Leave a comment:

  •